söndagen den 22:e juli 2012

Statistik

En av fördelarna med MacFamilyTree som jag använder för min släktforskning är att det går att ta ut olika statistikrapporter.

Här är de vanligaste efternamnen hos mina anor:

1. Malmros
2. von Lengerke
3. Bergh
4. Nilsson
5. Andersson
6. Larsson
7. Pettersson
8. Bager
9. Persson
10. Olofsson
11. Johansson
12. Nilsdotter
13. Olofsdotter
14. Lorich
15. Larsdotter
16. Jacobsson
17. Hansdotter
18. Persdotter
19. Fectil
20. Gottschick


Top-5 för vanligaste födelseorter är:

1. Malmö, Skåne
2. Visby, Gotland
3. Algutsboda, Småland
4. Vänge, Gotland
5. Väskinde, Gotland

fredagen den 27:e januari 2012

Engel Herculesdotter

Som jag skrivit tidigare har jag fått tillgång till en rätt omfattande släktutredning på min Farfars sida, som jag paralellt med min egen forskning håller på att gå igenom. Då och då stöter man på intressanta saker där.

Igår stötte jag på en dam som hette Engel Herculesdotter. Anledningen att jag tar upp det är att jag fastnade för namnet, som måste vara det coolaste i mitt släktträd. Engel föddes 1642 på prästgården i Hejnum, Gotland, som dotter till kyrkoherden Hercules Davidsson. Hon gifte sig sedan med kyrkoherden Nils Christensson Stenman, kyrkoherde i Hablingbo, där hon dog 1702. Mycket mer vet jag inte om Engel, och mer går sanolikt inte att få reda på heller.

Så här är det ofta med släktforskning, de människor man stöter på är oftast inte mer än ett namn. Det är därför det känns väldigt angeläget att så bra som möjligt dokumentera de som fortfarande finns minnen av.

söndagen den 8:e januari 2012

Dela bilder

Jag har det senaste året ägnat mig åt att scanna in gamla bilder från min släkt, och genom en hel del detektivarbete lyckats ta reda på vilka som finns på bilderna.

Nästa steg är att dela bilderna med andra släktingar som kan tänkas vara intresserade. Då måste det vara hyfsat lättillgängligt, och pedagogiskt upplagt. Det finns en hel del olika webblösningar för att lägga upp och dela foton. Jag har tidigare använt Flickr, som fungerar väldigt bra.

Den tjänst som jag fastnade för i det här fallet var 1000memories. Den saknar många av de funktioner som finns i Flickr, men den har en sak som är väldigt bra - koppling till släktträd. Genom att alla bilder kan taggas till personer, som i sin tur enkelt läggs in i ett släktträd blir det väldigt lätt att se hur en viss person på ett foto är relaterad till mig själv.

En annan fördel är att det går att länka på olika sätt.
Här är en länk till samtliga bilder jag har lagt upp
http://1000memories.com/johan-malmros-671305/shoebox
...och här är en länk till alla bilder som min farmors far finns med på
http://1000memories.com/edvin-andersson-216205/memories

Vem som helst som har skapat ett användarkonto kan kommentera eller lägga information till bilderna. Jag gillar ju interaktivitet, och 1000memories är ett exempel på en sida med goda interaktivititsmöjligheter.

De som driver 1000memories skriver att det alltid kommer att vara gratis och att bilderna kommer att bevaras för evigt. Ja, den som lever får väl se, men jag nöjer mig med att det fungerar bra just nu för att dela bilder med släktingar och andra intresserade.



En bildsida på 1000memories



En sida med släktträd på 1000memories



torsdagen den 1:e december 2011

Hur ska man Forska?

Jag har aldrig gått någon kurs i släktforskning, utan lärt mig allt på egen hand genom trial-and-error eller genom att prata med andra släktforskare, läsa artiklar och böcker.
Det finns många olika toerier och tyckande om hur man ska eler bör göra. Vissa saker är relevanta, som det här med källkritik, och vikten av att granska och noggrannt anteckna källor. Andra råd kan vara lite väl pretentiösa, som det här med att man alltid ska ta en generation i taget och inte förhasta sig i jakt på att komma längre och längre tillbaka i tiden.

I början tyckte jag att det var intressant att snabbt jaga bakåt i tiden för att se om jag kunde ta reda på vem t.ex. min farfars farfars farfars farfar farfar var. Att jag sedan inte fick fram särskilt mycket om varje person eller varje familj spelade inte så stor roll just då. Senare fokuserade jag på vissa grenar, t.ex. har jag jobbat mycket på min farmors sida och gjort den grenen så komplett som möjligt. Nu har jag kommit in i en fas där jag vill veta mer om vissa personer. Jag håller just nu på att gå igenom min farfars farfar, Didrik Malmros bouppteckning för att se vad som hände när Ihre gård på Norra Gotland som försvann ur släkten i samband med hans död. Jag har också uppehållit mig mycket runt min Farmors Farmors far, och hans familj där det finns många intressanta historier och levnadsöden.

Det här med att kopiera fakta från andra eller från internet har också diskuterats mycket i släktforskarkretsar. För min egen del har jag fått mycket "gratis" på den vägen. Faktum är att mitt släktforskarintresse vaknade i samband med att jag kom över en rätt omfattande utredning av min farfars släkt. Jag tycker att det är dumt att göra om något som någon annan redan har gjort. Jag har ändå tillräckligt med forsknig som återstår för att det ska räcka resten av mitt liv. Sedan vill jag gärna komplettera och verifiera den forskning jag får från andra håll. Ofta saknas ordentliga källhänvisningar, och då vill jag gå tillbaka till källan och kontrollera att alla fakta är korrekta. Oftast är de det. Trots alla varningar har jag väldigt sällan stött på material som varit felaktigt.

Det viktigaste är ändå att det är roligt och intressant, och konstigt nog ger det mig väldigt mycket att gräva sig ner i gamla kyrkoböcker.

söndagen den 27:e november 2011

Bra länksida

Fick ett tips på Facebook om en länksida för släktforskare - www.slaktforskare.com. Trevligt upplägg, lätt att hitta med kategorier och taggar. Framförallt utnyttjas den sortens interaktivitet som gör internet så kraftfullt och levende - användare kan själva lägga in länkar, alla kan sedan betygssätta och kommentera länkarna eller kontakta författaren. Det är roligt att det kommer fler och fler riktigt bra interaktiva sidor, till skillnad från alla "döda" sidor som finns där det mesta gå ut på envägskommunikation, och input tas emot med armbågen. Ett exempel är den stora giganten inom släktforskning i Sverige, Nättidningen Rötter. Där måste man skicka in länkförslag, som sedan läggs in av en administratör (i bästa fall).



fredagen den 25:e november 2011

Facebook för släktforskning?

Funkar Facebook för släktforskning?

Precis som alla verktyg gäller det att använda det på rätt sätt. Det har på senare tid startats flera facebookgrupper, med olika teman. Bl.a. har en släkting på min morfars sida startat en facebook-grupp för ättlingar till min morfars far och mor, Erik och Valborg Sandström. Hittils en väldigt aktiv sida där det läggs ut gamla bilder, delas släktforskning, och framförallt har jag knutit kontakt med släktingar som jag aldrig träffat (och antagligen aldrig skulle träffa om det inte var för Facebook).

Finns på facebook. Det minsta barnet är min Morfar.

Jag har nyligen gått med i en annan facebook-grupp, Släktforskning för noviser. Här blandas råd och tips med allehanda frågor. En trevlig sida med bra dialog.

Det finns två stora fördelar med facebook: 1. Det är enkelt. Att skapa en grupp kräver inga som helst kunskaper. Det är bara att sätta igång. 2. Man kan inte vara anonym. Alla inlägg kopplas ihop med både bild och identitet, och alla ens facebookvänner kan se vad man skriver. Jag tror det bidrar till en bra nivå på samtalen. Man måste helt enkelt stå för vad man skriver.

Svaret på frågan är otvetydigt ja. Facebook funkar alldeles utmärkt i släktforskarsyften. Det gäller bara att använda det på rätt sätt. Vill man starta ett kraftfullt forum med moderering och liknande bör man titta på andra verktyg. Inte heller är facebook lämpligt för att hantera större databaser. Men för att knyta och underhålla kontakter, och föra dialog om aktuella ämnen är det oslagbart.

onsdagen den 23:e november 2011

Vad hände med Amanda Carolina Persson?

Jag har länge jobbat med att reda ut levnadsödena för min farmors farmors far, Per Nilssons sju barn. Per byggde det hus jag och min familj bor i, ett hus som fortfarande kallas Perstorp.

Pers äldsta dotter, Amandas öden har länge varit okända, och spåren har tagit slut i Kalmar. I veckan tog jag några tag framför datorn, och lyckades med hjälp av Arkiv Digitals nyfotograferade kyrkoböcker för Visby och Stockholm komma en bra bit på vägen. Jag har också blivit bättre på att hitta vägar runt problem med tiden, och sånt som jag inte klarade för några år sedan kan jag nu reda ut.

Amanda Carolina Persson f 1873
Här är Amandas historia: Amanda Carolina föddes den 7:e augusti 1873 i Halltorp socken i Småland som första barnet till jordbruksarbetaren vid Värnanäs Gods, Per Nilsson och Hanna Nilsdotter.

1892, 19 år gammal flyttade hon till Kalmar. Vad hon gjorde där är fortfarande outrett, då jag inte har återfunnit henne i husförhörslängderna.

1896 kom hon till Visby, ungefär samtidigt som hennes föräldrar och syskon flyttade till Väskinde socken på Gotland. I Visby bodde hon hos Grosshandlare Karl Otto Molander och hans hustru, och arbetade där som hushållerska. Hon måste ha gjort ett bra jobb, då hon 1902 fick flytta med grosshandlarparet till Stockholm och Kommendörsgatan 12 på Östermalm.

I Stockholm träffade hon sin blivande man, Järnarbetaren Frans Oskar Karlsson Malmberg. De gifte sig den 16:e oktober 1904. Amanda var då 31 år. Brudgummen var 8 år yngre, född 1881 och endast 23 år, en åldersskillnad som var ovanligt på den tiden. De bosatte sig efter vigseln i Johannes församling och hamnade så småningom på Markvardsgatan 3. Där föddes deras två söner, 1907 Ture Oskar Georg Malmberg och 1908 Carl Torsten Malmberg.

Lyckan för den lilla familjen blev kortvarig. Amanda fick en hjärntumör, och avled på Sabbatsbergs sjukhus den 8:e November 1912, endast 39 år gammal. Hennes två söner var då 3 och 5 år gamla. Frans gifte om sig efter ett år, och sönerna växte upp med en styvmamma. Äldste sonen Ture Oskar flyttade hemifrån, till Skeppsholmen 1924, och dog av TBC 1925. Carl Torsten jobbade som Jungman, men föll antagligen överbord en av de första resorna. Han rapporteras som avliden genom drunkning 1926 söder om Öland, endast 17 år gammal.

Ibland undrar jag hur man hanterade döden för 100 år sedan. Den tragik som drabbade Amandas familj var ju inte alls ovanlig på den tiden. Blev man "härdad" av de dödsfall som ofta drabbade nära och kära i unga år, eller var det lika svårt då som det är nu när någon närstående inte längre finns med? Hur hanterade Amandas make Frans sorgen efter att först ha förlorat sin hustru och sedan båda sina barn?

Frans levde vidare med sin nya hustru, och avled 1962, 81 år gammal. De förblev dock barnlösa.